Sagan om ringen
Hej och välkommen ringen. Nu är det upp till dig. Under det senaste året har jag levt tillsammans med ett sk intrauterint inlägg, en T-formad liten plastgrunka virad med koppartråd som bott i min livmoder. Eftersom jag blev tjockare, finnigare och mer deprimerad än vanligt av mina p-piller tog jag beslutet att välja ett hormonfritt preventivmedel och på köpet även slippa blodproppsskräcken, som är fullkomligt befogad (även om alla barnmorskor/gynekologer verkar driva en egen antiskräckpropaganda). Alltså ett beslut baserat på kunskap och övertygelse.
Väl hos gynekologen (som för övrigt såg ut som stereotyp-psykopaten, dvs flintskallig, mustasch och fläskiga läppar och som visade sig vara en extremt obehaglig och osympatisk karl, särskilt om man är en nervös tjej) möttes jag av skepsis och blev ifrågasatt för att jag inte ville fortsätta trycka i mig hormonpillren. Därför kändes det extra jobbigt att nu, ett år senare, behöva återuppsöka gubben för att be honom plocka ut jävulskapet. Jag gav helt enkelt upp.
Som tjej fhar man tidigt fått lära sig att en gång i månaden leva sin vardag med en kniv i buken, svettningar och humörsvängningar. Men detta var sju och många flera resor värre. Jag snackar sömnlösanättersmärta och jag blev helt handikappad. Men jag ville så gärna så gärna att det skulle funka så jag härdade ut sjukt länge.
Hem kom jag nu iaf med ett nytt påfund, en slags plastring som, utan att behöva ge alltför detaljerad information, inte ska vara svårare att hantera än en tampong. Den matar fortfarande kroppen med hormon men skall vara skonsammare. Hoppas den sköter sig.
Uppfinningsrikedomen vad gäller kvinnliga preventivmedel verkar aldrig ta slut; ringar, spiraler, pinnar under huden, sprutor och plåster men ännu har forskningen inte lyckats ta fram ett enda preventivmedel för män även om studier visar att hormonella p-medel för män ger färre och lindrigare biverkningar. P-piller för män ÄR ingen science fiction-dröm. Med ökade forskningsinsatser och framförallt lite vilja från läkemedelsindustrin skulle det kunna finnas tillgängligt på marknaden typ nu. Ointresset kanske ligger i osäkerheten över huruvida män skulle vara beredd på att använda det men jag hoppas attjag inte känner en enda av manligt kön som inte skulle. Och om, död åt er alla.
Väl hos gynekologen (som för övrigt såg ut som stereotyp-psykopaten, dvs flintskallig, mustasch och fläskiga läppar och som visade sig vara en extremt obehaglig och osympatisk karl, särskilt om man är en nervös tjej) möttes jag av skepsis och blev ifrågasatt för att jag inte ville fortsätta trycka i mig hormonpillren. Därför kändes det extra jobbigt att nu, ett år senare, behöva återuppsöka gubben för att be honom plocka ut jävulskapet. Jag gav helt enkelt upp.
Som tjej fhar man tidigt fått lära sig att en gång i månaden leva sin vardag med en kniv i buken, svettningar och humörsvängningar. Men detta var sju och många flera resor värre. Jag snackar sömnlösanättersmärta och jag blev helt handikappad. Men jag ville så gärna så gärna att det skulle funka så jag härdade ut sjukt länge.
Hem kom jag nu iaf med ett nytt påfund, en slags plastring som, utan att behöva ge alltför detaljerad information, inte ska vara svårare att hantera än en tampong. Den matar fortfarande kroppen med hormon men skall vara skonsammare. Hoppas den sköter sig.
Uppfinningsrikedomen vad gäller kvinnliga preventivmedel verkar aldrig ta slut; ringar, spiraler, pinnar under huden, sprutor och plåster men ännu har forskningen inte lyckats ta fram ett enda preventivmedel för män även om studier visar att hormonella p-medel för män ger färre och lindrigare biverkningar. P-piller för män ÄR ingen science fiction-dröm. Med ökade forskningsinsatser och framförallt lite vilja från läkemedelsindustrin skulle det kunna finnas tillgängligt på marknaden typ nu. Ointresset kanske ligger i osäkerheten över huruvida män skulle vara beredd på att använda det men jag hoppas attjag inte känner en enda av manligt kön som inte skulle. Och om, död åt er alla.

2 Comments:
Det är verkligen sjukt att normen för p-pillerknaprande är så stark. Visst, man ska inte bli ifrågasatt för att man gör det. Men inte för att man inte gör det heller.
Jag tror att många killar kan tänka sig att äta p-piller. Fast jag vet inte, vissa kanske tycker att de har rätt att knulla utan ansträngning. "Det är tjejerna som ska göra det jobbiga. De är ju ändå vana. De har ju mens".
Den här frågan uppmärksammas alldeles för lite. Att prata om kvinnors kroppar, och speciellt deras könsorgan, är för känsligt tydligen.
Jag skulle inte vilja möta den där gynekologen. Huva!
Javet. Det är så jävla primitivt.
Skicka en kommentar
<< Home