My bad

Alltså, basilikan i köksfönstret är så sjukt frodig. Helt groteskt! Bladen är stora som tungor! Man kan lägga ett blad på tungan och känna hur bladet liksom omsluter h e l a tungan. Sen kan man ha den där, växla mellan att låta bladet fylla ut gom och sen omsluta tunga igen, fylla ut gom, omsluta tunga...

Svärmorstungan verkar, liksom basilikan, extremt välmående och skjuter nya skott. Fingrarna känns gröna men jag fattar aldrig vad det är jag gör när krukväxter mår fint, respektive dåligt. Yuccapalmen ser det inte ut att finnas så mycket hopp för längre och det är väl en sån sort man inte ska kunna döda, eller?

Idag kommer Martin hem till sweet home Kings Barnyard! Blir kul och jag har längtat. Min längtan sattes dock i en tråkig deppkontext förra veckan och det har förekommit vissa misstankar om att min starka mörnlängtan skulle ha handlat om självcentrerade rädslor och ensamhetsångest. Bah! Typ att jag skulle längta efter Martin bara för att jag inte står ut med att vara ensam med mig själv. Bah! Helt ärligt ligger det väl viss sanning i allt det där, tyvärr.

(Känner mig alltid så träffad när folk tjatar om hur less dom är på bloggar, på dåliga meningslösa bloggar som skrivs av idioter som inte kan skriva. Känns alltid som att det är jag personligen som bär ansvar för hela bloggtröttman. Allt var mitt fel. Förlåt.)