Utvärdering. Eller so far, so bad

Det är bara onsdag men jag har redan ätit chips- och godisbuffé alla dagar denna vecka. Utvärdering av 2008: det har grisats bra mer än vad det var tänkt. Ohälsan! Men igår cyklade jag. Årets första cykel i februari liksom. Från och med nu är det cykel som gäller. Inget mer daltandet med cp-knäet på vagnar och i hissar. Jag är ju en jävla kärring egentligen som ens räknar in vardagsmotion som trappa och cykelrullning. Stegräknare nästa! Egentligen borde jag ju bekämpa latmansfettet med värre grejer på the gyme men så långt har jag inte riktigt kommit än. Har ju en ”idrottsskada” att dras med. Vätskan har gått ur knäet nästan helt av sig själv nu och efter en massa klämmande och knäledsvridande fick jag diagnosen: minisk som fått sig en ”kyss”, av Jesper. Men jag vet inte riktigt vad det innebär.

Projekt social uppryckning har, med mina mått, haft en viss framgång men vansinneströttman börjar göra sig gällande igen. Jag pluggsölar/hetsar upp mig till handlingsförlamning och odlar framtidsångest. Dessutom: tjatmostern i mig naggar som aldrig förr.


Fan vilket jävla tjat det är om att den där Jepson börjat göra tyger förresten. Han har gjort ETT jävla simpelt retromönster och hela mediasverige kissar ner sig. Eller är det bara jag som haft otur i radiolyssnartajmingen? Det är äckligt att tyglapparna kallas ”tavlor” och att pressen talar om hans ”konstnärsskap”.