Tjörn

Sista dagarna tillbringades på Tjörn på en herrgård där kommunen hade någon typ av arbetsmarknadspolitiskt program/öppen anstalt med ambition att skapa meningsfulla sysslor för arbetslösa, långtidssjukskrivna, psykiskt sjuka och gamla knarkare. Verksamheten kan nog sammanfattas med att en gubbe klipper gräsmattorna medan dom andra tittar på. Ibland kom desillusionerade ungdomar som tvingats ta datorkörkort och gå jobbsökarkurser. Ganska deppigt.

Jag turistade hårt på ön men glömde att köpa souvenirer till stackars halte och krumme Mörn där hemma. Daniel, tjörbo sedan 7 generationer, var min lokala guide och eftersom vi kommit upp oss lite bland Tjörns kommuns kulturelit så kunde vi gå på Nordiska Akvarellmuseet med våra nya VIP årskort. (I sommar ska jag se Ivar Arosenius) Vi käkade även pizza i Skärhamn, promenerade på Klädesholmen, besteg ett berg, beundrade det vackra landskapet, tittade på hus och annat trevligt.

Och drack kopiösa mängder whisky gjorde vi! Jag blev sexton år igen och var tvungen att bevisa för killarna vem som var duktigast på att dricka sprit. Det gick jättebra och jag återfick ett kärt gammalt smeknamn. Sune höll ett vackert tal till BA1:s ära och jag kan bara stämma in i kärleksförklaringen till mina fina klasskamrater.