Njutånger
Har kommit hem från tusenmilaturnén. Sverige är ett långt land. Lördagens Skellefteåfärd tog lite drygt elva timmar men landskapet utanför var vackert i sin höstskrud och Högakustenbron mäktig. Mörn var så där ruskigt bakissjuk som bara Mörn kan bli och placerade ut sina gallspyor som ett pärlband längs den norrländska kusten. Kan inte riktigt bestämma mig vilket ortnamn som var vackrast efter vägen men Hälsingland toppar med Njutånger och Skarplycka (gud så poetiskt). Önska är bubblare. Köttkulla är äckelfulast och då vet man att man närmat sig Götet igen.
Väl framme bråkade Peo och jag om vem som hade svårast bilkörarångest och det slutade med att jag tvingade honom köra åbäket på en tom tank som pep i citytrafik till en biluthyrningsfirma vi inte visste var den låg. Vilken pärs! Jag glömmer aldrig busschaufförernas blickar när han av misstag svängde in på Nils Ericssonsterminalen. Men jag tar på mig allt ansvar eftersom jag hejade på utan att kunna höger och vänster. Stackars Peo.
Väl framme bråkade Peo och jag om vem som hade svårast bilkörarångest och det slutade med att jag tvingade honom köra åbäket på en tom tank som pep i citytrafik till en biluthyrningsfirma vi inte visste var den låg. Vilken pärs! Jag glömmer aldrig busschaufförernas blickar när han av misstag svängde in på Nils Ericssonsterminalen. Men jag tar på mig allt ansvar eftersom jag hejade på utan att kunna höger och vänster. Stackars Peo.
posted by anna | 12:59 fm
7 Comments:
Välkommen och tack själv för igår. Ellen och jag hade en konsertmaratonkväll och gick vidare på Uppåt framåt för att se halva Laakso spela. Men du var bäst! (dunkdunkdunk, skitbra! vaddå nervis? märkte man ju inte)
Annika, jag måste bara säga att jag verkligen tar din ångest på största allvar! Jag fick panik/andnöd/lipade varje gång när jag började övningsköra med min pappa, som i sin tur inte gjorde situationen särskilt mer avslappnad genom att sitta bredvid med ett krampaktigt tag om handbromsen... När jag sedan skulle lämna den lilla trygga grusplanen där jag kört omkring i åttor på tvåans växel och ge mig ut i den stora trafiken (läs: småvägar i Grytan och Åkre utanför Brunflo) blev jag verkligen helt lamslagen av rädsla. Det svartnade för ögonen varje gång jag fick möte och jag spelade upp skräckscenarier i huvet med mosade och blodiga krockdöda kroppar. Läskigast var ju den där känslan av att det inte var jag som körde bilen, utan bilen som körde med mig.
Hur som helst skrev jag in mig på körskolan och där fanns inget utrymme för daltande. Uffe, min körlärare, la in en snus och sen var det var bara att bita ihop och ge sig ut bland trafikljus och enkelriktat mitt inne i stan. Detta var ju under Östersunds tidiga rondellboomskede så det var helt nytt och värsta stressmomentet. Snabbare och galantare än jag kunnat ana hade jag iaf körkortet i handen och efter lite vana började jag känna mig trygg och duktig. Sen man flyttade hemifrån kör man ju dessvärre allt mer sällan så den där osäkerheten gör ju sig påmind och jag brukar fega och undvika bilkörarsituationer så gott det går. Vapnets hektiska turnéliv har dock tvingat mig litegrann och i helgen hade jag Fear-Facing Practice genom att köra värsta stora bussen! MEN, jag har fortfarande aldrig vågat köra bil i en större stad än Östersund. Tanken på att manövrera ett fordon genom stressig storstadscitytrafik med fler än två filer ger mig ångest.
Jag hejar såklart på dig om du bestämmer dig för att ta körkort men apropå detta så vet jag att psykiskt funktionshindrade som får stark ångest av att åka buss eller tub kan beviljas färdtjänst så jag tycker att du kanske skulle kunna ansöka om subventionerat SL-kort pga ditt handikapp.
måste instämma i ryggdunkandet, du var jättebra i onsdags.
btw, var det "kunken" ni pratade om? det måste det ha varit
Ja! Han med bar överkropp på bilden!
Detta har jag lärt mig om ”Kunken”
1. Han har sett Winnerbäck mer än 20 ggr men föredrar små söta tjejer med stora amerikanska gitarrer.
2. Han blir ”glad” av att titta på tjejer.
3. Han dagdrömmer väldigt ofta dessa och fantiserar om att få leka med deras långa svallande hår och få stryka det mot sin kind, kyssa deras fylliga, mjuka och glansiga läppar och längtar efter att smala armar lindar sig runt honom, likt en boaorm som snärjer sitt byte...
5. Han har polare som i kommentarerna till en av alla hans ovan nämnda dagdrömmar (i detta fall om smala benen i svarta stövlar med hög klackar) uppmanar honom att sticka in sin "pigga morot" i henne.
6. Han känner sig ofta ensam.
7. Han har ingen taktkänsla men tragglar på med sitt eget gitarrspel. Såhär beskriver han sin gitarr:
"Hennes kropp är som skapad för hans knä. Han kan knappt känna av hennes vikt. Hans högra arm vilar på hennes gyllenbruna kropp. Den vänstra handen smeker hennes långa smala hals och hans fingrar hittar de rätta ställena att krama. Vid denna beröring ger hon ifrån sig de ljud han lärt sig att älska så mycket"
8. Han är poetiskt lagd. Men det kanske ni redan räknat ut?
PIGGA MOROT!!!
jag dööör! va äckligt!
vem är kunken?
men guuud!
hann bara se överkroppsbilden till kommentaren på hello saferides blogg. jag måste gå in på hans blogg så fort nyfikenheten övervunnit avsmaken/äcklet. pigga morot! fyyy
han kanske var där i onsdags?
Skicka en kommentar
<< Home