Baklänges uppdatering

Nu är det en månad sedan sist och sedan sist har det ju varit jul och så vidare. Det vore kanske på sin plats med en liten uppdatering. Detta har hänt:

Jag kom hem från resa och fick anledning att ge Martin en örfil som domnade bort hela min handflata. Han har varit ett cp. Men egentligen handlade allt om en liten fjäder som Martin gjorde till en höna och jag i mitt huvud till en hönsfarm. Förövrigt firar vi imorgon dagen för tre år sedan då jag blev övertalad att vara flickvän. Fint.

Jag åkte till rom, det ljuva livet levdes. Dessvärre gjorde en liten jävla tejpbit att det blev betydligt besvärligare och framförallt mycket dyrare än vad jag tänkt mig att det skulle vara att ta sig dit. Ett rosa bögpass finns med i bilden. Samt obarmhärtig incheckningspersonal. Go to hell Ryan air!


Jag åkte till en fjällstuga. En av tre dagar skidsportade jag vilket är ett rejält lyft från förra året då största delen av tiden ägnades åt flipperspel på hotellet där man även kunde garva åt dom fula afterskiarna dvs rödmosiga birakillar som brölar med till det risiga coverbandet och tjejer som går på hotellrummet och kvällspiffar sig men behåller pjäxorna på (but why?) samt hänger av sig skidbrallehängslena lite löst och afterskiledigt.
Rimfrostvintern och den jämtlandska fjällvärlden var iaf gudomligt vacker och jag flåsade så gott jag kunde i hasorna på Martin och den hurtiga familjen. Träningsvärken satt i en hel vecka. (De fina bilderna har jag snott från Klara.)

Jag laddade inför resan med första säsongen av Rome. Favorit: Titus Pullo.

Det blev ett nytt år.

Sibiria spelade på Nell (som jag tänker envisas med att fortsätta kalla källarn). Men lite nypiffat är det ju. Mingel i vip-rummet med tillhörande mal:

Kvällens bästa Penny Century spelade också. Dom andra banden orkade man inte se. Min käft glappade såklart och sa det-man-icke-talar-om-i-ösd. Jag fick skämmas och blev påmind om att alla faktiskt känner alla.

Jag hängde såklart en hel del i Överbyn

med Överby-Mörn. Och åt en oförglömlig Canneloni som jag ofta tänker tillbaka på.

Jag spelade flujt inför hela min samlade gymnasieångest. Spektaklet gjorde mig till ett riktigt nervvrak flera veckor innan och dagen före kunde jag bara tänka ut olika sätt att bryta fingrarna på så att jag skulle få slippa skiten. Fasen vad sjukligt nervös jag var.

Östersunds fel. Men Vapnet/Hello Saferide levererade.

Jag firade julen hos mor och far tillsammans med syster och bebis. Bebisen har lärt sig att skratta och sparkas hårt.

Men är bäst på att kramas!

Men min lilla tiger tyckte att det var sådär lagom kul med bebisar och att det var jobbigt att bo i en familj där man inte längre får total uppmärksamhet hela tiden. Men om jag lägger mig i barnvagnen och ser söt ut då?