The Ultimate Stäcky Fingärs Experience

Puh, nu har jag varit på finnlandsfärja igen. Efter det lilla missödet i höstas lovade jag mig själv att aldrig mer sätta min fot på Sticky. I någon slags naiv förhoppning trodde jag dock att en Sibiria-spelning skulle innebära att det fullständigt genomvidriga stället med dess fullkomligt vedervärdiga klientel för en kväll skulle kunna bli till en trevlig popklubb. Enda skillnaden sedan sist var att alla på stället var 18 bast och upplevde sin första fylla. Tordagar är tydligen = 18års-gräns och helst inte en dag över så jag och mitt sällskap höjde medelåldern radikalt. Och vi höjde även den lilla procent som var där för popmusiks skull. Men även om barnen var fula och äckliga kunde jag inte undvika känslan av förlorad ungdom. Och av att tidens tand har mig i sin gläfsande käft och biter mig vissnare och gråare för var dag som går.

Det är svårt att beskriva stickystämningen och eftersom en bild säger mer än tusen ord väntar jag med spänning på att Ellen ska posta bilder från kvällen. Förhoppningsvis lyckades hon fånga några riktigt fina Kodak-moments med sin digitalkamera på de bröliga hockykillarnas mosh pit och axelridningar. Aldrig har armar vevats så aggressivt i luften. Inte till ett för armarna okänt band i alla fall. Och under lugna låtar lös mobilerna i publikhavet (=kidsens tändare, Johny körde dock oldschool). Innan konserten hade jag lite nervöst väntat mig ett helt annat typ av bemötande (av typen party pooper) när Sibiria skulle gå upp på scen för att avlösa den kraftigt tonårsberusade och hormonstinna discofesten. Spelningen var helt sjuk men succé it was! Grymt med bas- och trumdebut och som Johny uttryckte det så var Sibiria tajtare än alla 18-åriga rövar som fanns på stället tillsammans. Fint betyg.