Längtan

Jag kan inte sova. Tänkte jag när klockan var tre. Nu är klockan över fem och jag har gett upp för länge sen. Jag längtar efter Martin och jag längtar efter trygga famnen. Jag längtar efter det varma trygga som jag så lätt bara tar för givet och det vanliga vardagliga välkända som så lätt kan misstas för det tråkiga och ospännande men det är bara för att jag glömmer så lätt. Ibland blir jag självupptagen och blind och glömmer till och med så simpla saker som respekt för den som betyder mest av allt och jag glömmer så lätt vad det är värt när stress och gnäll och frustration tar över. Men jag blir helt yr när jag tänker på att det är för bra för att vara sant.

Men i alla fall, den där teenbrudiga nykära känslan som höll mig vaken i början av kvällen har slukats upp av monsteroro. Jag vankar runt här hemma och har en egendomlig känsla av att det kommer hända Martin hemska saker nu när han flyger hem från NY. Martin planterade idén om flygkrasch redan innan han åkte och jag blir jävligt nojig av sånt. Men helvete fan försvinn dumma tankar! och om exakt 2 och en halv timme kommer telefonen att ringa från Arlanda. Och om ytterligare några timmar från nu kommer jag att få vila pannan mot bröstet som är det bästa bröst man kan vila en panna mot. Punkt. God natt.