Regnet gör mig till ett monster

Efter ett absolut hopplöst grupparbete i skolan surade jag ihop totalt och trampade mig hem på min alldeles för lilla cykel med knäna slåendes mot styret och på pedaler som gnisslar och smäller genom motvind och spöregn tills jag var dyngsur inpå precis hela kroppen, blöt genom fodrad jacka och ullkofta och blöt genom strumpor och skor. Det tog fem år att ta sig hem och sista biten ville jag bara lipa lipa och helst dö. När jag kom hem la jag mig fällkniv i badkaret för att försöka bli till människa igen men på vägen dit lyckades jag vara oförskämd och såra och gorma och kasta saker omkring mig som en jättebaby. Vet inte om det är för att jag saknar VERKLIGA motgångar i livet som jag låter dom små ta så jävla stort utrymme men det här med regnet och vansinnesfärderna på cykel håller på att ta knäcken på mig. Regnet verkar aldrig kunna ta slut men jag kanske ska satsa på ett månadskort ändå. Eftersom jag redan fyllt tant och snart fyller ännu värre tant ska jag be Ellen köpa ut åt mig med UNGdomsrabatt. Som sagt, regnet gör liksom alla dom andra jobbiga grejerna så jävla mycket jobbigare än vad dom borde få vara.