Litet plagg, STOR ångest

Hade tänkt börja min kognitiva bikiniträning och som steg 1 i programmet cyklade jag ner på stan igår för att införskaffa min första riktiga itsy bitsy-grej. Planen för beach 2007 var ju att skratta kroppsnojorna i vitögat och släppa löken. Tappert gav jag mig ut för att prova mig igenom det redan utgallrade utbudet. Inte var det mycket i min smak och i provhytterna tycktes de där små trekantiga teeny weeny-tyglapparna leva sitt eget liv på min kropp, det smet åt, hasade ner, gled upp i röv och av bröst om vartannat. Knytsnoddar skar in i valkarna, och gav nya. Ganska sorgliga syner faktiskt. Osmickrande på alla sätt och modet fälldes ganska snabbt.

Jag är ganska lyckligt lottad vad det gäller bäverlår. Har aldrig behövt raka någon bikinilinje. Trodde jag. Det känns som att jag levt i en väldigt naiv värld. Alla bikintrosor var så jävla låga i modellerna och snåla på tyget i grenen. Det var typ omöjligt att dölja vilsegångna pubishår och jag började fatta att om man ska kunna bära upp småtrosor i det där snittet måste man nog vara helt och hållet hårlös. Hur bruklig är den brasilianska egentligen? Eftersom jag aldrig duschar på gymmet har jag inte kunnat göra någon empirisk uppskattning. Den verkar i alla fall vara en förutsättning för att man ska kunna klä sig i årets strandmode.

Trosan är ändå ett litet problem i jämförelse med överdelen. Om man som jag inte har något att fylla ut tyglapparna med är det helt omöjligt att hålla något på plats, och dom tjockvadderade ser helt galna ut! Dom lägger sig som bölder i armhålorna och man ser helt miffo ut.

Martin skräckade över att behöva visa knän i korts, utan att ha någon som helst förståelse för min bikiniolust. Han letade med nöje upp mindre och mindre trekanter åt mig och klagade över min “neggiga inställning”. Antagligen kommer min bikinidebut dröja.