Vakna upp, kuka ur

I dag har jag mest mått skit. Vaknade upp med sömnbrist från förra dygnets nattpass utan någon återställande sömn, bakissjuka och vätskebrist från gårdagens sol- och öllapande och från den ljumma sommarnatten med mer öl. Toppat med plötslig pms-depp och måttlöst livshat. Det jag inte orkar ta i och ta tag i gjorde sig påmint. Och känslan av otillräcklighet, med klumpen i halsen och öppna tårkanaler och allt annat skit som kom som ett brev på posten. (2 kukiga ledmotiv till ångest; det ena rent objektivt kukigast men som förvånansvärt enkelt kan hållas i schack genom att fokusera på kukiga grej nr: 2. Och helt andra kukiga grejer. Det har funkat nästan ett halvår nu. Fejkat accepterade av situationen och att låtsas det normala är den bästa medicinen. Eller också den enda jag känner.)