Skogen och marken

Naturen börjar kännas som ett bra ställe att vara på. Så här kände jag inte för några år sedan men på äldre dar har man börjat bejaka dragningen till skog och mark och nu upplever jag och min nyväckta skogslängtan naturmöten av typ andlig karaktär. Grönskan! Har börjat fatta sambandet mellan fina naturupplevelser och välbefinnandet. Det äckliga med naturen är att det är så jävla mycket sniglar out there. Men man får ta det onda med det goda och zickzacka mellan det svarta slemmet på stigarna.

Jag fick en ny orkidéfamilj av min mormor och de gamla med skrumpna blad och blomning utom räckhåll får stå och skämmas bakom gardinen i sovalkoven. Tillsammans med den ynkliga palmen. Ynk.

Midsommaren var en fejkonfest som hette duga med vegansill och veganrom och nyperan och choklad svart som synden. Om inte Annelie hade börjat mixa granatäppledrinkar halv fyra och serverat mig i sockerskålen hade jag nog kunnat kalla mig lagomfull. Om inte Martin hade agerat alkolås på cykeln igår hade jag nog kommit bara halvvägs och blåslagen hem.