Äh, det är bara genuströttman

Jag hatar när folk pratar om strukturer och samtidigt tror att de står över dem, vilket folk runt omkring mig ofta gör. Pratar om strukturer alltså. Och i vissa fall pratas det på det där sättet som ger skenet av att de skulle leva ut det teoretiska idealet. Fan. Och jag hatar hur automatiskt rädd jag själv är för att blint falla offer för underordningen. Som könsordningsskammen när jag körde fast med hårddiskformateringen och ominstallationerna på laptopen och tvingades fråga Killen. Att skämmas för att fråga Killen för att jag är Tjejen. Töntigt. Eller som könsordningsskammen när jag rullar cannelloni och servar med middag och älskar det. Jag älskar att serva. Jag står fan inte över någonting och vet om det. Ändå skämmas. Eller kanske skoja om det. -Haha, här står jag och cementerar könsrollerna. Äsch.

Och hur tråkiga diskussioner har man inte när allt måste genusgranskas. Som tur är jag inte kille och behöver inte hamna i återvändsgränderna där allt som sägs mals ner till förtryck/hyckleri. Menar väl bara att tugget blir lite väl repetitivt och att slagpåsarna ibland är så illa valda. Som den där stumfilmsfittan som dissade Martin och som sa att jag bara var ett genusalibi, trodde hon var typ skitsmart och gjort en skarpögd analys genom sina genusglasögon men som, när hon kom fram till mig, endast fick ur sig att hon tyckte att det var kul att se mig på scenen för att jag... hade så söt klänning på mig. Jävla tönt. Sluta vara så skitnödiga och töntiga! Ni bajsar ju p åer själva.


Annars: Sen sist har jag varit på festival två helger i rad, varav den ena besöktes som privatperson. Kändes spexigt. Spexet förstärktes av att vi även hyrde hyrbil som privatpersoner och köpte biljetter för egna pengar. Vi hade inte ens tider att passa, kunde stanna bilen och köpa lösgodis när regnet öste som värst utan att stressa. Lyx de luxe!

Fanå, vad jag tråkar ut mig själv. Hade tänkt mig en uppdatering i redig och redogörande stil, like Hanets norrlandsessä men jag orkar inte nu. Mycket av festivalen representerade väl i alla fall ändå indie när indie är som tråkigast. Days levererade dock i vanlig ordning. Television personalities spelning var det mest plågsamma jag tagit mig igenom. En apfull och knarkig Dan Treacy var en sorglig syn, både på scenen och festivalområdet. Bandet var tålmodigt och körtjejen(/personliga assistenten) gjorde sitt bästa för att bära upp låtresterna efter att Dan kört typ två-tre drrang på gitarren och sen börjat skrika på publiken istället. Som tur är betyder TVPs ingenting för mig, men det var ändå en vidrig upplevelse på alla sätt.


På extradagen med hyrbil drog vi till Marstrand, det var segligt och överklassigt men mycket fint. Åkte färja, drack termoskaffe och hisingscruisade.