The lost wisdom

Idag har jag dragit mina sista par visisar, en onödig rest från människans primitiva apstadie som rot-tuggande varelser har slutligen avlägsnats. Enligt evolutionsteorin kommer visdomständerna tack och lov att tillbakabildas en vacker dag. Helt efterblivet att dom fortfarande kommer fram, eller att vi får problem med att dom envisas med att inte komma fram. Dom ställer ju bara till med besvär. Man kan förutom värk och tandtroll få cystor och infektioner. Jag har hört att visdomständer även kan växa inåt i käkbenet och vandra upp i överkäken nästan hela vägen upp till ögat. Det är sant.

Andra onödiga kroppsdelar som människan är utrustad med:
1. Blindtarmen
2. Örsnibben
3. Mödomshinnan
4. Svanskotan
5. Den manliga bröstvårtan (ja, jag har gett upp tanken på manlig mjölkproduktion)

Tanddragning/utslitning blev det, eller tanduttag som det så fint heter i tandläkarmenyn. Jag var lite rädd och jag råkade tyvärr glömma att blunda när verktygslådan plockades fram med mejslar och tänger men tandläkaren skrattade och var glad. Han kallade mig Anna Modig när allt var överstökat. Och eftersom jag är tjenis med sköterskan fick jag ett slightly reducerat pris, som en liten tröst (om man nu kan finna tröst i en nota på 3400 pix). Monica är en toppenfin kvinna som jag extrajobbade med förut. Varför hon, som har ett riktigt jobb och fast anställning, frivilligt skulle utsätta sig för ett sketet, meningslöst och dåligt betalt telefonjobb på kvällstid förstår jag inte men jag tror hon trivdes tillsammans med oss ungdomar. Vi sjöng alltid ”Hej Monica” för henne tills ögonen tårades påna.

Nu sitter jag i alla fall här och garvar åt mina försök att vissla med bedövning men när den släpper är nog allt skoj över. Jag blöder ganska bra och jag fick sterila kompresser att lägga i tandköttsgroparna men nu hade småtussarna ramlat ur påsen och svängt runt med allt gammalt ciggsmul i botten på handväskan så jag vågar inte stoppa upp dom.

Detta kan i alla fall inte vara värre än nederkäken förra året. Då blev det tortyr hos käkkirurgen där tänderna skars fram, slipades, sågades itu och drogs ut. Jag svällde först upp och såg ut som en hamster, sen blev hela käken blå och gul. Mitt uppe i allt skulle jag dessutom jobba i receptionen på Ekonomikum, vara Uppsala Universitets ”ansikte utåt”. Det gick inte att stoppa grejer i munnen och jag fick äta sugrörsmat i två veckor. När jag sedan skulle plocka stygnen förundrades Uppsalatandläkaren över den norrländska metoden, dvs utan smärtstillande och anti-inflammatoriskt. Sånt är säkert bara för bögar.