Bye bye Mattsonsliden... Hej herr Kjellman!
När jag lämnade Götet lämnade jag även ifrån mig min bostad. Hanet och Anneli huserar för tillfället på adressen och till hösten får lgh 4048 nya hyresgäster. Visste däremot inte var jag skulle göra av mig själv förrän idag först. Precis som jag befarat blir det ett okärt återseende av korridorslivet som antagligen kommer väcka köksfascisten inom mig till liv igen och när jag inte tapetserar kylskåpen med sura lappar om diskning och soptömning lär jag ju sitta och puppa på kammaren med låst dörr.
Ve och fasa om jag hamnar i en sån där öppenhjärtlig/desperat kontaktsökande korridor där folk lämnar sina dörrar öppna och ogenerat blottar sina privata sfärer, häckar i köket törstandes efter socialt umgänge, ”lånar” mat ur varandras skåp och grisar ner. "Hej" ska man ju säga till dom andra i en korridor och vara snäll men var och en ska sköta sitt och det ska finnas skarpa gränser mellan det privata och det kollektiva. I de kollektiva delarna ska man när man tvunget måste föra lite krystade konverationer om just inget. Antagligen kommer alla jag ska bo med var födda -86 eller vara kinesiska utbytesstudenter som bor tre och tre. Fast värst är ju ändå dom riktigt gamla och sorgliga som pluggat kurser 10 år och fortfarnade tycker korridorstillvaron är livet på en pinne.
Jag och min rara före detta sambo kommer alltså bo isär och jag ägnar mig redan åt avancerade tankeexperiment om hur det kommer att gå till när han träffar och tokförälskar sig i sin nya smalasnyggasmarta stockholmstjej. Men jag försöker tänka positivt. Jag behöver faktiskt bara stå ut i lite dryga 4 (mörka, kalla, regnslaskiga och ensamma) höstmånader. Det känns iaf tryggt att vara hugget trogen.
Min och min före detta sambos före detta panoramautsikt
Ve och fasa om jag hamnar i en sån där öppenhjärtlig/desperat kontaktsökande korridor där folk lämnar sina dörrar öppna och ogenerat blottar sina privata sfärer, häckar i köket törstandes efter socialt umgänge, ”lånar” mat ur varandras skåp och grisar ner. "Hej" ska man ju säga till dom andra i en korridor och vara snäll men var och en ska sköta sitt och det ska finnas skarpa gränser mellan det privata och det kollektiva. I de kollektiva delarna ska man när man tvunget måste föra lite krystade konverationer om just inget. Antagligen kommer alla jag ska bo med var födda -86 eller vara kinesiska utbytesstudenter som bor tre och tre. Fast värst är ju ändå dom riktigt gamla och sorgliga som pluggat kurser 10 år och fortfarnade tycker korridorstillvaron är livet på en pinne.
Jag och min rara före detta sambo kommer alltså bo isär och jag ägnar mig redan åt avancerade tankeexperiment om hur det kommer att gå till när han träffar och tokförälskar sig i sin nya smalasnyggasmarta stockholmstjej. Men jag försöker tänka positivt. Jag behöver faktiskt bara stå ut i lite dryga 4 (mörka, kalla, regnslaskiga och ensamma) höstmånader. Det känns iaf tryggt att vara hugget trogen.
Min och min före detta sambos före detta panoramautsikt
posted by anna | 12:05 fm
2 Comments:
en tröst är att din före detta sambo är en jävla gris så jag tror inte att sthlmsgösarna kommer att stå på kö. de har inget att hämta heller, den här killen håller sig till sin tjej, han.
ah. korridorslivet. jag är rädd för det o skrev precis om det i min blogg sakerunderhuden.blogspot.com. har aldrig bott i korridor, bara kollektiv med studenter jag inte kände o sen folk jag kände (vet inte vad som var värst) o jag vet vilken asocial köksfascist jag är.
det var skönt att känna igen min ångest i någon annans blogg, det var bara det jag ville säga!
Skicka en kommentar
<< Home