Drömmen om lgh
Jag drömmer om en helt ny lägenhet där Martin och jag ska flytta in när han kommer hem igen. Där kommer allt bli så bra. Vi ska ha fina tapeter och aldrig bråka eller sura. Jag längtar efter en fin och stor lägenhet. Min definition av en stor lägenhet är att det ska finnas mer än ett rum samt en dörr mellan rummen (toalett räknas inte hit) som går att stänga samt att man slipper ha sängen som soffa, mat- och arbetsplats. I vår nya stora lägenhet ska sängen reserveras för de ändamål den är avsedd för och i sängen får alltså inte förekomma plugg, datorer, mat eller brödsmulor. Helst av allt ska det i den nya lägenheten finnas en liten ljudisolerad skrubb där man kan stänga in Martins studio också. Lgh ska ligga någonstans i Masthugget, Majorna eller Kungsladugård och får inte vara dyrare än 5000:-/mån. Helst balkong. Bredband och kabel. Fräscht kök. Fungerande tvättstuga. En liten katt. Skötsamma grannar och en grön innergård alt. magnifik utsikt. Det är allt jag begär.
Eftersom jag aldrig drömmer riktiga drömmar på nätterna börjar den här lägenhetsdrömmen, alltmer detaljrikt, ta form i avancerade verklighetsflykter, sk dagdrömmar. Ibland är det så verkligt att jag tror att det har hänt/kommer att hända på riktigt. Det är en fin dröm. Dramaturgin kan tyckas billig, men ändå. Det hela bygger på att jag vinner en större summa pengar på det där bankkontot jag har haft sedan jag var liten men aldrig vunnit på som kallas “Miljonkonto”, och en miljon det är precis vad jag vinner det! (Förövrigt är Miljonkontot en stor bankbluff, men det här är i drömmen och det är jag som är storvinnaren.) Jag blir såklart helt chockad och fattar inte att det är sant. 1 mille! Hur som helst beslutar jag mig ganska omgående för att lägga min förmögenhet på en bostadsrätt. I likhet med the real life längtar jag ju efter att min sambo ska komma hem och bo med mig igen och drömmer om en ny lgh att dela med honom.
Nu börjar en intensiv lägenhetsjakt, och jag går på typ hundra visningar innan jag hittar den rätta. Jag är ganska kräsen. För att kunna köpa den lgh jag helst vill ha tar jag ett mindre lån med min pappa som borgensman. (Exakt var denhär lgh ligger varierar lite från gång till gång.) Och pappa, som är glad pensionär, blir ännu gladare av att få komma till Göteborg och hjälpa mig med målning, tapetsering och borrning. Vi har roligt och fixar och donar och jag inreder med alla ny fina möbler jag köpt på Bebop och på den där allra bästa 50- och 60-talsaffären som ligger på Övre Djupedalsg. (I drömmen har jag varken föreläsningar eller tentor så jag kan därför ägna detta mycket tid.) Och det blir så fint och jag blir så glad. Mamma hälsar på när allt är färdigt. Hon syr ett par gardiner men hon verkar lite avundsjuk och blir sur över att jag tagit lånet och köpt dyrprylar som flatscreen och så vidare.
Nu till det centrala i hela drömupplägget: Jag har fortfarande inte berättat något för Martin. Varken om vinsten eller lägenheten. Allt ska bli en julöverraskning! Eller jag vet faktiskt inte, har inte riktigt bestämt mig hur det ska vara i drömmen, om det ska vara en födelsedagspresent eller julklapp. Självklart blir det både och men jag vet inte om det är på lilljulaftonsmorgon (23/12, alltså Martins födelsedag) eller om det är på självaste julaftonsmorgon som jag sitter där på sängkanten i Marieby och berättar alltsammans. Det är fortfarande nattmörkt ute fast det är på morgonen för det är norrland och vinter och jag har tänt ljus. Martin är sömnig och han tror ju såklart inte sina öron men jag har ju med mig mappen med bilderna och allt. Sen blir drömmen ganska diffus av allt glädjerus. Martins ögon tindrar. Vi äter lussebullar. Vi går ner till köket berättar för Erik och Inger. Vi dansar runt granen. Ella viftar på svansen. Slut.
Eftersom jag aldrig drömmer riktiga drömmar på nätterna börjar den här lägenhetsdrömmen, alltmer detaljrikt, ta form i avancerade verklighetsflykter, sk dagdrömmar. Ibland är det så verkligt att jag tror att det har hänt/kommer att hända på riktigt. Det är en fin dröm. Dramaturgin kan tyckas billig, men ändå. Det hela bygger på att jag vinner en större summa pengar på det där bankkontot jag har haft sedan jag var liten men aldrig vunnit på som kallas “Miljonkonto”, och en miljon det är precis vad jag vinner det! (Förövrigt är Miljonkontot en stor bankbluff, men det här är i drömmen och det är jag som är storvinnaren.) Jag blir såklart helt chockad och fattar inte att det är sant. 1 mille! Hur som helst beslutar jag mig ganska omgående för att lägga min förmögenhet på en bostadsrätt. I likhet med the real life längtar jag ju efter att min sambo ska komma hem och bo med mig igen och drömmer om en ny lgh att dela med honom.
Nu börjar en intensiv lägenhetsjakt, och jag går på typ hundra visningar innan jag hittar den rätta. Jag är ganska kräsen. För att kunna köpa den lgh jag helst vill ha tar jag ett mindre lån med min pappa som borgensman. (Exakt var denhär lgh ligger varierar lite från gång till gång.) Och pappa, som är glad pensionär, blir ännu gladare av att få komma till Göteborg och hjälpa mig med målning, tapetsering och borrning. Vi har roligt och fixar och donar och jag inreder med alla ny fina möbler jag köpt på Bebop och på den där allra bästa 50- och 60-talsaffären som ligger på Övre Djupedalsg. (I drömmen har jag varken föreläsningar eller tentor så jag kan därför ägna detta mycket tid.) Och det blir så fint och jag blir så glad. Mamma hälsar på när allt är färdigt. Hon syr ett par gardiner men hon verkar lite avundsjuk och blir sur över att jag tagit lånet och köpt dyrprylar som flatscreen och så vidare.
Nu till det centrala i hela drömupplägget: Jag har fortfarande inte berättat något för Martin. Varken om vinsten eller lägenheten. Allt ska bli en julöverraskning! Eller jag vet faktiskt inte, har inte riktigt bestämt mig hur det ska vara i drömmen, om det ska vara en födelsedagspresent eller julklapp. Självklart blir det både och men jag vet inte om det är på lilljulaftonsmorgon (23/12, alltså Martins födelsedag) eller om det är på självaste julaftonsmorgon som jag sitter där på sängkanten i Marieby och berättar alltsammans. Det är fortfarande nattmörkt ute fast det är på morgonen för det är norrland och vinter och jag har tänt ljus. Martin är sömnig och han tror ju såklart inte sina öron men jag har ju med mig mappen med bilderna och allt. Sen blir drömmen ganska diffus av allt glädjerus. Martins ögon tindrar. Vi äter lussebullar. Vi går ner till köket berättar för Erik och Inger. Vi dansar runt granen. Ella viftar på svansen. Slut.
posted by anna | 10:37 em
4 Comments:
Men jag får lite dåligt samvete också av alla drömmarna. Vi har ju redan en fin lgh vilket är ganska få förunnat. Den har visserligen inte en dörr och är inte särskilt charmig men utsikten är magnifikt och läget grymt. Ändå är jag helt besatt av att hitta ngt bättre. Kollar boplats 3-5ggr per dag. Måste lägga av.
Åh vilken fin dröm! Du är så bra på att skriva Anna. Jag, i egenskap av Martin i hisotrien, tyckte att den kändes verklig och fin. Vackrast är när du har med dig en mapp med bilder och allt!
Roligt att din mamma blir avundsjuk i en dagdröm, i mina dagdrömmar brukar det också jämt bli någon liten grej. Jag tänker att mina syrror ska bli avis eller liknande. Ofta blir problemmet hur man ska göra med kompisar, måste man bjuda dom på allt sen i all framtid? Man blir nog lite knäckt, som Lottomiljonären.
Det var roligt med Expressens bevakning av honom: först följer dom varje hans steg i två veckor, sedan rapporterar dom att han har blivit dep. av all bevakning och uppståndelse. Så fick dom sitt sista knäck när killen var knäckt.
Ja, drömmen är så vacker att man dör och vi är så vansinnigt lyckliga och kära. Problematiken du tar upp med att man måste bjucka alla sina kompisar på grejer bara för att man vunnit massa pengar är ju också ur världen iom att alla pengar är låsta i en bostadsrätt.
Det mamma är sur över är att jag inte i första hand betalar av studielånen utan tar ett nytt lån istället. Jag får argumentera typ, "- ja men månadsavgiften är så låg så det blir inget problem" osv. Pappa lägger till att lgh värde kommer att stiga och att det är en bra investering. Åh, det är så skönt att pappa verkligen stöttar mig i den här drömmen. Han är guld!
Å vad bra! Kajsa Nilsson-Fahlén hade gett dig toppbetyg för det här, -Du skriver så målande Anna, hade hon sagt och man ser ju riktigt framför sig hur Martins ögon tindrar. När kommer fortsättningen?
Skicka en kommentar
<< Home