Svar från MBR
Eftersom den anonymes argumentering var så skrämmande lik den som Människorättsorganisationen för Bioetisk Reform (MBR) för mailade jag dit för att få höra vad de anser om deras sorgliga lilla meningsanhängares sätt att förolämpa mig. Jag fick svar samma kväll:
Hej Anna!
Nej, vi tycker inte att detta är ett lämpligt sätt att möta människor som gjort abort. Vi försöker alltid att genom argument visa att abort är fel men undviker att komma med anklagelser. Anklagelser bara blockerar vidaresamtal. Sedan är det förstås så att folk känner sig anklagade ändå. Det är oundvikligt.
Vi menar också att kvinnan inte ensam är ansvarig för aborten. Vi lever i en abortkultur där väldigt många uppfattar abort som ett självklart val i vissa situationer. Det gör att ansvaret sprids ut på beslutsfattare, läkare, journalister m.fl. För att inte tala om mannen/pojkvännen som i många fall utövar så starka påtryckningar på flickvännen att hon till slut gör abort. Men eftersom det enligt lagen är kvinnan som själv bestämmer om en abort ska utföras eller ej, vilar ändå ansvaret störst på hennes axlar. Och på dina axlar i detta fall.
Sedan måste jag säga att jag blir bedrövad över att höra om din abort. Varje abort innebär att ett människoliv släcks och det menar vi är tragiskt.
Hälsningar,
Pelle på MBR
posted by anna | 10:52 em
15 Comments:
och nu lovar jag att det var sista gången jag nämnde ett knyst om den där jävla aborten. oavsett hur många idioter som vill lägga sig i. blir så trött.
Den där killen höll ju en sansad ton. Ända till det sista stycket. Han kunde liksom inte hålla sig ifrån att komma med en liten dold anklagelse ändå till slut.
ska vi ta upp håravfallstråden igen? den har slummrat lite.
åh, jag är sååå sugen!
Inte så lite dold heller. Konstig retorik.
hej! jag känner inte dig, men du kanske vet vem min bror är? han heter jens paulsson och spelar i the hartmans.
tänkte bara säga att jag tycker att det var helt rätt beslut att göra abort, man ska skaffa barn när man känner sig redo. hoppas att du och din pojkvän mår bra, jag tror att ni blir jättebra föräldrar den dag då ni är redo för det.
mvh frida
jag fattar inte hur de kan missa att det är ett högst ansvarigt beslut att inte föda ett barn som av olika anledningar är oönskat. skulle bara säga det. nu kan vi prata håravfall.
Pelle...Hm, du har inget efternamn? Trots att han var sansad ända till näst sista meningen blir jag ändå lite sugen att bjuda upp på dans såhär på kvällskvisten. Om han läser det här kanske vi kan säga Medborgarplatsen klockan 14 nästa lördag. Inga julgranar, diskret klädsel. Väl mött?
/Mattias
Kanske ska tillägga att jag, Martin och David pratade håravfall igår så diskussionen är återupptagen. Martin ojar sig fortfarande, om än med något mindre desperation i rösten. David tyckte att han skulle ta och bita ihop och ta det bara, som alla oss andra och så kollade han på mig i tyst samförstånd. Vi håravfällare har ett speciellt bond ändå.
Jag håller med David i den här frågan
Hår på ryggen då? Tror ni det är kul?
jag är glad att mörns flintskräck verkar ha avtagit något och egentligen känns det ju lite dumt att ta upp hårdiskussionen igen. men det är fint att ni bildat en manlig stödgrupp där ni kan prata ut män emellan.
som anhörig gäller det väl att hitta balansen mellan att försöka förklara att oron kanske tar sig lite för stora proportioner och samtidigt ta den på allvar.
jag har faktiskt fått lite behåringskomplex. inte vad gäller ben och armhålar, där rakas det bara vid special occasions, däremot har jag ett ärr på hakan som det kan växa skitlånga svarta strån från och martin har tom påpekat att jag borde ansa näsborrarna.
Dom är duktiga på det där. Sansad och hygglig ton i början och sedan avsluta med en fanatismkommentar á la fjant. Jag orkar inte ens bli irriterad längre.
Det värsta är ju att Martin, i egenskap av både journalist och pojkvän, "utövat så starka påtryckningar" på mig att jag till slut gjorde abort.
Skicka en kommentar
<< Home