Almost busted

Det är lite för lätt att planka på vagnarna i Göteborg och om man som jag aldrig råkat ut för en kontrollant efter två år i stan börjar man ju undra om dom verkligen finns på riktigt. Dom gånger jag stämplar biljetten känns det så ovärt eftersom risken att åka dit verkar vara så minimal. Den senaste tiden har jag dock blivit mer och mer nojig och resonerat utifrån att det snart borde vara min tur att åka dit. Jag brukar alltid stå upp och hålla utkik efter dom blågröna uniformerna vid varje hållplats och dessutom köra ett inövat litet teaterstycke där jag lite besvärat gräver i jackfickor och handväskor letandes efter färdbevis, alltid i närheten av stämpelmaskinen och beredd med ett 100-kort. Jag har också försökt räkna ut när och var det är mest sannolikt att dom ska slå till. Två enda gånger har jag sett jackorna på stan och det var en gång vi brunnsparken och en annan gång vid centralen och med det ganska bristande underlaget har jag dragit slutsatsen att man helst ska undvika cityhållplatserna.

Hur som helst signalerar ju dom lysgröna jackorna, som kommer i trupper om tre och tre, klart och tydligt vad det är frågan om men idag reste sig en helt vanlig farbror upp och visade sitt västtrafik-leg. Det är så elakt med civilklädda kontrollanter! Sjukast var att han gick på min förberedda skenheliga lögn jag drog om att jag inte hunnit hitta fram kortet, och gick sen och stämplade snällt min biljett.