Heil Hammarstrand!

Jag har varit på roadtrip med min mormor, tittat på slott och rosenträdgårdar. Jag behöver nog inte säga att inlandsvägen genom sommarsverige var gudomligt vacker för det är ju det enda Mörn tjatar om så fort han åker någonstans men gudars vad grannt det var. Fick dock ångest i Gysinge. Jävla linoljekåta jävla Gysinge. Jag tappade livspeppen helt och försökte fundera ut vilka utbildningar mina resterande studiemedel skulle kunna räcka till. Sen vidare till Stockholm som kanske kan vara en början till något bättre? Trots allt.

På evighetslånga bussfärden hem hade jag ynnesten att få sitta granne med en nazistyngling. Så fort jag såg honom tänkte jag ju såklart ”jaha, där sitter ett nassesvin” men sen tänkte jag att man nog inte ska döma hunden för hårt. Under resans gång fick jag dock alla mina fördomar bekräftade. Jag fick njuta av fosterlandsrocken som läckte ur hans lurar samt lyssna på intressanta mobilsamtal om nya segerhälsningar, olika ”sparka in skallen”-slagsmål och raffinerade ”krokig näsa och mycke pengar, det är vad dom har dom jävlarna”-argument (som jag iofs inbillat mig borde ha fått en nynaz-uppdatering till nåt i stil med svartskallar och bögar men jag fick alltså höra lite old school judehat). Han skulle hälsa på sina polare i Hammarstrand. Det var nåt om nåt vitmaktmusiklager/beställningar, nåt om nåt möte och nåt om någons katt/hund som hette Freja. Alla samtal avslutades med ett käckt -Heil. Jag förstod ganska snart att detta är nog det närmaste nazist jag kommit irl sedan Kastalskolan under det tidiga 90-talet med hela dess BSS-anda och bombajacketrend och det var nästan lite kittlande att låta mitt lår klibba lite mot ett äkta nasseben och känna hans fjuniga underarm mot min, som var så len utanpå allt det hårda fula. (Obs: ej kittling av sexuell natur.) När jag slumrade till drömde jag att vi bondade lite grann, jag gjorde mig lite lustig över min färdlektyr, det unga paret Myrdals kärleksbrev som jag köpt på bokrean. Han frågade nåt om boken och i drömmen sa jag att det bara var högtravande blaj (för bondandets skull liksomfast jag egentligen tycker dom är fina och vansinnigt romantiska) . Därefter löste vi korsordet i DN tillsammans och det visade sig att han egentligen var svinsmart och mina förutfattade meningar fick sig alltså en liten törn. Men det där var ju gudbevars bara en dröm. Annars hade den här lilla anekdoten fått ett allför småputtrigt och äckligt slut att jag ens inte vågat berätta den. Efter Sundsvall tog jag mig ett eget säte men jag såg honom rita en svastika i fettavtrycken som skallen lämnat efter sig på rutan. Det enda han sa till mig under resan var ett välartat -Tack när jag reste mig och släppte fram honom för en rökpaus.

Korsord är för övrigt sommarens melodi. Jag har verkligen omfamnat tanten inom mig, slutat supa (kommit till insikt att jag oftast är lika tråkig full som nykter) och börjat lösa korsord. Min största personliga framgång är att jag som första människa i hela världshistorien lyckats lösa DN:s söndagskorsord. Jag ska föra in det på min meritlista. Blir nog snart färdig med VI-krysset också men det är alltid fullt av massa prettogrejer, exempelvis ska man veta vad Edith Piaf hette i mellannamn så jag ska googla det nu. Vissa grejer måste man få kolla upp tycker jag. Som kanske en viss nobelpristagare från 40-talet som ingen visste om att den fanns ens på 40-talet osv. Det är inte fusk. Och alla ni smarta rövar som tycker att DN söndag är en babylek kan ju vara så vänliga att hålla käft och låta mig ha kryssmästarlyckan för mig själv.