Hej då bussen!

Nu har vapnetbussen tuggat sin sista mil. Efter lite matematik och hjälp av min favvosite Avståndstabell - svenska städer kan jag konstatera att gamla bettan tog oss på ett närmare 1000 mil långt äventyr. Så här i efterhand är det lätt att glömma rastlösheten, tristessen, vansinnessvettningarna utan AC och bilångesten. Och som Mörn redan beskrivit kändes det ganska vemodigt att lämna igen bussen. Det var liksom nådestöten på summer of 2006 och nu kom tydligen hösten. Mera buss här.

Tur att man har ett bröllop att se fram emot och om man ska tro väderleksprognoserna ska blåst och regn ersättas med stor sol. Nu måste jag ge mig ut på stan och göra några ärenden. Bland annat hitta en lösning på hur jag inte ska visa brösten i min nya omlottklänning på David och Karins stora dag. Jag vill inte ställa till med skandal. Borde hitta ett par nya skor också men jag vågar inte hoppas på för mycket.