Köp sälj köp sälj
Idag gick jag till banken och placerade om mina fonder. Eller rättare sagt, Banken gjorde det åt mig. Jag hatar tanken på att jag har aktiefonder och jag hatar ännu mer tanken på att det gått svindåligt för dom jag haft. Så därför har jag inte orkat tänka på dom. På något konstigt vis fick Banken det att låta som att mina kapitalförluster var något positivt, att det var bra att förlusterna var större än vinsterna eftersom jag då inte skulle behöva skatta. Med en känsla av djup tacksamhet cyklade jag hem.
Annars då? Jag lallar bort min nya kurs läsdagar genom att göra inget. Vet inte riktigt vad jag gör på dagarna. Jag tränar inte i alla fall. Har haft fint besök i helgen, firat kvallehelg med pizza, lösgodis, chips, mera lösgodis och top model-maraton. På lördagens popkonsert var jag återigen tvungen att konfronteras med min åldersnoja. Det är en noja i form av en blondsöt sjuttonårig med persikobröst som förföljer mig. Alltså en noja som förföljer mig i fysisk form, hon finns på riktigt och hon förföljer fan mig.
Nu ser jag en travdebatt på tv. Hur kan folk engagera sig i trav? Kan inte bestämma mig för vad som är tråkigast på tv, trav eller poker. Om jag fick rösta skulle jag nog rösta bort pokern ändå. Den har tagit över alla kanaler, på alla sändningstider. Men det är ett svårt val. Tv-pokern kommer nog snart dö ut av sig själv (när folk lessnat och alla b-kändisar tagit slut). Travet skulle vara en mer långsiktig insats.
Förra veckan träffade jag som hastigast Annelies nya dejt men när jag skulle hälsa hände något konstigt, jag missade tummen i handslaget - det som gör ett handslaget till ett handslag. Våra tummar kilades liksom inte in i varandra och det kändes verkligen jättekonstigt. Jag lät det passera men satt och skämdes. You only make a first impression once. Nu kan jag inte släppa det. Vad är det rätta att göra i det här läget? Ska man påpeka att det blev tokigt direkt, kanske skoja lite eller bara låtsas som ingenting och hoppas att man aldrig mer kommer ses?
I juleklapp önskar jag mig en resa till US and A med Martin. Och en liten katt. Får man stänga in en liten katt i en liten lägenhet i stan? Med eller utan katt kommer det bli kul att flytta.
Annars då? Jag lallar bort min nya kurs läsdagar genom att göra inget. Vet inte riktigt vad jag gör på dagarna. Jag tränar inte i alla fall. Har haft fint besök i helgen, firat kvallehelg med pizza, lösgodis, chips, mera lösgodis och top model-maraton. På lördagens popkonsert var jag återigen tvungen att konfronteras med min åldersnoja. Det är en noja i form av en blondsöt sjuttonårig med persikobröst som förföljer mig. Alltså en noja som förföljer mig i fysisk form, hon finns på riktigt och hon förföljer fan mig.
Nu ser jag en travdebatt på tv. Hur kan folk engagera sig i trav? Kan inte bestämma mig för vad som är tråkigast på tv, trav eller poker. Om jag fick rösta skulle jag nog rösta bort pokern ändå. Den har tagit över alla kanaler, på alla sändningstider. Men det är ett svårt val. Tv-pokern kommer nog snart dö ut av sig själv (när folk lessnat och alla b-kändisar tagit slut). Travet skulle vara en mer långsiktig insats.
Förra veckan träffade jag som hastigast Annelies nya dejt men när jag skulle hälsa hände något konstigt, jag missade tummen i handslaget - det som gör ett handslaget till ett handslag. Våra tummar kilades liksom inte in i varandra och det kändes verkligen jättekonstigt. Jag lät det passera men satt och skämdes. You only make a first impression once. Nu kan jag inte släppa det. Vad är det rätta att göra i det här läget? Ska man påpeka att det blev tokigt direkt, kanske skoja lite eller bara låtsas som ingenting och hoppas att man aldrig mer kommer ses?
I juleklapp önskar jag mig en resa till US and A med Martin. Och en liten katt. Får man stänga in en liten katt i en liten lägenhet i stan? Med eller utan katt kommer det bli kul att flytta.

7 Comments:
Anna, i skriven form är du George Costanza. Tur att du inte ser ut som honom. Den där handslagsgrejen är en så konstigt grej att hänga upp sig på.
"De senaste åren har borgmästaren tagit i med hårdhandskarna när det gäller kriminalitet, och i dag är det lika säkert som Stockholm."
Vilken tur att de tagit itu med buset.
Det var väl inget märkvärdigt med det där 17-åriga flickebarnet?!? Den stackarn kan nog inte äta lika mycket godis som oss under ett topmodelmaraton och sedan må lika fint som vi gjorde!
min ide var att ni skaffar katt när ni har flyttat till majorna. det var min ide och inte mörns även om han tog åt sig äran.
en katt vore ljuvligt men livsdrömmen krossades när mörn kom på att han nog är allergisk.
anna, jag älskade hur du bullade upp lösgorrat. inte i nån töntig lite skål för att man inbillar sig att man bara ska äta lite utan i den största djuptallriken som typ svämmade över, du är bäst!
Va fan, jag är väl ändå grisandets kung trodde jag! Måste kolla om jag är allergisk, tänk om jag inte är´t, då blir det katter i huset.
mörn skärpning, du är icke allergisk. det är ju syrrans roll att vara det. skaffa knäätsa.
filmen såg vi igår och den var riktigt bra. jag grät nästan (citatet är ju så klockrent för hur det kan kännas ibland) men mest skrattade jag. och kärade ner mig i ena bögen, kom inte ihåg vad han hette.
Skicka en kommentar
<< Home