PS sökes

Jag mötte en så fantastisk man på Ted Bernhardtz idag, det första jeansbutiksbiträdet jag inte velat bränna i helvetet. I stunden tänkte jag bara -Hjälp, du är ju störd på riktigt! och det var först när jag var ute på gatan igen som jag insåg hans STORHET. Han var typ kroppsanalytiker och jeansproffs. Det hör tyvärr till ovanligheterna att jeansbutiksbiträden är jeansproffs. På sin raka arm prickade han in min längd och med kappan knäppt kunde han säga grejer om mina höfter och min midja och han kunde säga EXAKT hur olika jeansmodeller skulle sitta på mig innan jag testat. Sen plockade han fram 2 modeller värda att prova som satt bra på en gång. Hurra. Inte köpbra då eftersom dom ena var svarta och jag ville ha blå och dom andra var Nudie och Nudie har fula sömmar. Men ändå. Ingen lipångest eller kroppshat. Sedan den höga midjans intåg har jag väl aldrig gjort så många förnedrande och frustrerande provhyttsbesök men jeans/kroppsproffset förklarade bara lugnt och pedagogiskt mina raka höfters (och obefintliga midjas) förutsättningar. Jag köpte andra jeans annorstädes (av ett puckat jeansbutiksbiträde) och jag funderade lite på hur det skulle verka om jag gick förbi på Ted B igen på vägen hem för att få ett godkännande av äkta expertis.

Jag är ju lite besatt av tanken på att ha en personal shopper, slippa trängas med folk och svettas och köa och svettas och prova fult och välja fel hela tiden. Mitt problem är väl en kombination av bristande intresse/modekoll och framför allt bristande tålamod. Tyar icke! Jag tänker mig att när man har en personal shopper så är det den personen som ger sig ut på stan och sonderar terrängen, man slipper skiten själv och har ngn annan som är kapabel att välja ut väl valda delar av det goa åt en och som bara väljer ut det man kommer att passa i så man slipper förnedringen. Det låter ju inte så jävla svårt men för mig är det tydligen det. När jag blir rik ska jag ha en sån. Jag tror jag vet vem jag ska fråga.

Det ligger big spender-mentalitet i luften och jag känner mig ganska inspirerad. Folk i min omgivning köper och handlar och investerar som om det inte fanns en morgondag. Det är säsongsenliga kläder, datorer, soffor och sängar med mera. Och resor då. Själv blir jag ju aldrig så snål som när jag har cash men jag slits mellan logiska resonemang som går ut på att jag exempelvis borde få unna mig en kappa i fleratusenkronorsklassen (eftersom jag inte köpt ett nytt vinterytterplagg sedan 2001) och andra logiska resonemang som vet om att jag borde låsa in pengarna på ett bankkonto snabbt som fan. Köplust kontra förnuft, jävla dilemma.