Konsten att hata sig själv, del 1
Jag började dagen med att ladda ner en kass liveinspelning. Sen tänker jag lite på den inlämnade tentan som jag inte riktigt kan släppa och som jag hade kunnat göra så mycket bättre om jag bara hade lite pli och lite vilja och jag tänker på vilket jävla cp jag är som glömde ta upp bruksdöden på fråga 6.
Sen tänker jag på alla dom saker som jag inte vill göra i mitt liv som jag inte ens själv vet om jag inte vill göra för att jag verkligen inte vill göra dom eller om jag inte vill göra dom bara för att jag är en fegis som inte vågar. Och då tänker jag till exempel på Daniels GSAAP-katalog som gör mig livrädd. Jag bläddrar i den men jag skulle aldrig våga ta en master i NY för jag vågar inte ens prata engelska så alltså vill jag inte ha en mastersexamen som säkert är svinbra. Att prata bra och avslappnad engelska förväntas man kunna helt utan vidare. Matte får man däremot vara hur jävla dålig som helst på och ändå bli accepterad i samhället. När jag ändå tänkte lite på utlandet och min stammande engelska passade jag även på att älta min värdelösa och misslyckade vistelse i Brighton. Att aldrig våga göra grejer bara för att man redan bestämt sig att man inte klarar av dom på förhand underlättar visserligen vissa val i livet eftersom man redan från början begränsar utbudet och möjligheterna jävligt snävt och när man till exempel letar sommarjobb finns det till slut bara vissa städjobb kvar som man känner att man kanske skulle duga åt. Och inte ens dom har jag tagit mig för att söka för jag fattar inte varför dom skulle vilja ha just mig.
Men mest tänker jag på hur jävla självupptagen jag är och att jag inte är särskilt trevlig att ha och göra med just nu och inte trevlig att bo tillsammans med. När jag mest av allt vill vara någon som är fin och bra för Martin. Sen tänker jag bara på att det aldrig går att fatta varför Martin skulle vilja ha mig. Sen känner jag mig bara för tung, tom och trög för att orka tänka på något annat än på finnar, illa sittande kläder, livlöst hår och på hur obarmhärtigt nytvättade jeans kan skära in i kroppsmassa.
Sen tänker jag på alla dom saker som jag inte vill göra i mitt liv som jag inte ens själv vet om jag inte vill göra för att jag verkligen inte vill göra dom eller om jag inte vill göra dom bara för att jag är en fegis som inte vågar. Och då tänker jag till exempel på Daniels GSAAP-katalog som gör mig livrädd. Jag bläddrar i den men jag skulle aldrig våga ta en master i NY för jag vågar inte ens prata engelska så alltså vill jag inte ha en mastersexamen som säkert är svinbra. Att prata bra och avslappnad engelska förväntas man kunna helt utan vidare. Matte får man däremot vara hur jävla dålig som helst på och ändå bli accepterad i samhället. När jag ändå tänkte lite på utlandet och min stammande engelska passade jag även på att älta min värdelösa och misslyckade vistelse i Brighton. Att aldrig våga göra grejer bara för att man redan bestämt sig att man inte klarar av dom på förhand underlättar visserligen vissa val i livet eftersom man redan från början begränsar utbudet och möjligheterna jävligt snävt och när man till exempel letar sommarjobb finns det till slut bara vissa städjobb kvar som man känner att man kanske skulle duga åt. Och inte ens dom har jag tagit mig för att söka för jag fattar inte varför dom skulle vilja ha just mig.
Men mest tänker jag på hur jävla självupptagen jag är och att jag inte är särskilt trevlig att ha och göra med just nu och inte trevlig att bo tillsammans med. När jag mest av allt vill vara någon som är fin och bra för Martin. Sen tänker jag bara på att det aldrig går att fatta varför Martin skulle vilja ha mig. Sen känner jag mig bara för tung, tom och trög för att orka tänka på något annat än på finnar, illa sittande kläder, livlöst hår och på hur obarmhärtigt nytvättade jeans kan skära in i kroppsmassa.

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home