Som gammal hästtjej vet man ju att mulen är det helt overkligt lenaste och bästa som finns på en djurkropp och då kommer älgen in och ger en maxat med mule. Så jävla fin.
posted by anna | 10:02 fm
- Name:anna
- Location:Göteborg, Sweden
Länkar
Tidigare
- JOBBÅNGEST
- Korgboll
- Sveriges framstjärt
- Knasindie
- Annars då?
- Aaarghh!!
- Pimp my blog
- Nystart
- Bloggleda
- Slutet gött, allting gött?
torsdag, mars 16, 2006
Som gammal hästtjej vet man ju att mulen är det helt overkligt lenaste och bästa som finns på en djurkropp och då kommer älgen in och ger en maxat med mule. Så jävla fin.
7 Comments:
ah jag älskar mular! Jag ska också posta en fin mule från slottskogen snart.
Jag drömde härom natten att jag var en äkta hästtjej som gick till ridskolan varje dag och jag var så lycklig så
det var tider det! istället för att bekymra sig för bekymmer mockade man tonvis med skit.
mmm, i drömmen var det hippt. jag hade snygg riddräkt i tweed och bodde i ett sönderfallande hus i Berlin.
fast när jag var liten och red bekymrade jag mig. som när man skulle till Banjos box och såg döden i vitögat eller för de bitska, arga småtjejerna som mopsade runt.
men jag har för mig att jag gillade banjo. var det inte dom små shetlandsponnysarna som var elakast och bets?
shetlandsponnys är som diktatorer, småväxta och jävliga.
men jävligast var banjo, eller så hatade han bara mig så mycket så att han tuggade fradga om han fick syn på mig. annat var det med diamant, stor och snäll
men gud stackars alla ridskolehästar. vilket rötet liv. om jag var ridskolehäst skulle jag också bita alla mopsiga småtjejer/finniga tonåringar dagarna i ända.
om diamant är den diamant jag minns henne som var hon stor och trygg. men den häst jag var kär i hette cyrk och stod i det stora hyrstallet där dom stora tjejerna hade sin EGNA ridhästar. hanna var också kär i cyrk och hade skrivit hans namn med bläckpenna på hennes rygga. han var en vitsilvrig arab. den lyckliga stortjejen hette sandra och när cyrk dog skrev hon en jättefin dikt i vålbackens klubbtidning.
ja verkligen, att återfödas som ridskolehäst vore ett av de suraste öden jag kan tänka mig. Åh gud, dampiga ettriga ridtjejer med ett enormt kärleks- och bekräftelsebehov.
Cyrk var ett fint namn.
Min systers vän hade en vit arab som blev helt söndermobbad i sitt stall, enligt henne för att den var vit (och alla andra bruna). Tydligen, menade hon, beter sig hästar på det viset. Efter långt om länge dök det upp ett annat mobboffer som araben började hänga med. En dag gick araben mellan när det andra mobboffret fick stryk i hagen och blev illa åtgången. Sedan fick den bara vara själv.
Skicka en kommentar
<< Home