Ta mig i kragen

Vädret blev helt konstigt precis. För ett tag sen satt jag och Martin utomhus och solade oss med kaffe i ena handen och cigg i andra. Nu snöar det. Nej, nu skiner solen igen. Weird! Fast det där är väl ett klassiskt vårtecken.

Nu måste jag uträtta lite storverk. Det har gått sådär hittills. Pluggambitionerna är väl berömvärda, men inte resultaten. Jag har faktiskt lagt ner en massa tid och försökt vara flitig och duktig men jag fixar inte själva hockeyn. Jag vill ju skriva värsta bästa hemtentan men jag har damp och tappar koncentrationen efter att ha läst en halv sida. Det är fel i huvudet på mig. Helt seriöst. Det är ju det där med mitt tilltagande utbildningsopepp/missnöje vilket är en historia för sig men just den här kursen är intressant och har behandlat alla ämnen jag gillar: stadsplaneringsideal, armerad betong, nationalromantik, lite av Ellens förfader och bauhaus med mera med mera (fan, jag skulle bli skitavis om jag träffade mig själv och fick höra vad jag läste om). När jag dessutom får sitta hemma och skriva själv istället för att lägga energi på tröga och fruktlösa grupparbeten med hopplös logistik borde ju allt flyta finfint men ICKE. Istället blir jag helt jävla paralyserad och kan sitta en hel dag och stirra och vända på hundra kilo böcker som ropar: - Bilda dig kvinna! Jag är nog helt enkelt olämpad för studier.